London maraton brukar alltid locka gräddan av eliten till startlinjen och årets upplaga nu på söndag är inget undantag. Både på dam- och herrsidan finns förhoppningar om nytt världsrekord med fyra damer som sprungit under 2.20 och fyra herrar som varit under 2.04.

Efter ett extremt kallt, regnigt och stormblåsigt Boston maraton förra helgen där blåfrusna löpare klev av i parti och minut är det nu alltså dags för nästa stora prestigelopp – London maraton. Och det ser ut att kunna bli både ett rejält spännande lopp och med goda chanser på både dam- och herrsidan på tider ner mot gällande världsrekord. Detta inte bara för att det finns löpare med den kapaciteten på startlinjen utan även för att det finns ett flertal löpare av väldigt god kaliber som förhoppningsvis kan pressa varandra till stordåd. 

Favoriten på damsidan är den 36-åriga kenyanskan Mary Keitany som vunnit i London tre gånger förut. Förra året gjorde hon det på tiden 2.17.01, vilket räknades som ett världsrekord trots att Paula Radcliffe sprang på 2.15.25 i London 2003. Skillnaden är att Mary Keitanys tid är den bästa som presterats i ett lopp med endast damer medan Paula hade manliga löpare som draghjälp. Det kommer även Mary Keitany att ha på söndagens tävling. Förra året i London låg Mary Keitany faktiskt en minut före Paula Radcliffes tidsschema från rekordloppet 2003 men tappade när hennes manlige farthållare klev av under andra halvan. Hennes 2.17.01 är också den tid som är närmast Radcliffes makalösa prestation för 15 år sedan. 

Mary Keitany är dock inte den enda snabba löparen i startfältet. Med sina tre världsrekord, fem VM-guld, fem OS-medaljer och fem vinster i terräng-VM är nog Tirunesh Dibaba, Etiopien, den främsta utmanaren om segern bland damerna. I och för sig har de titlarna främst kommit från segrar på 5000m och 10000m, men det är verkligen ingen brist på fart i den löparkroppen. 

Så har vi även segraren från Berlin i höstas, Gladys Cherono, Kenya och etiopiska Mare Dibaba (inte släkt med Tirunesh Dibaba) som även de gjort maratontider under 2.20. Kommer alltså vara gott om snabba löpare som förhoppningsvis kan trigga varandra. 

Den löpare på herrsidan som det kommer jublas mest åt på Londons gator på söndag är utan tvivel den omåttligt populäre Sir Mo (Farah). Den flerfaldige OS-guldmedaljören får det dock tufft då han endast har den trettonde snabbaste maratontiden i startfältet med sina, i sammanhanget, beskedliga 2.08.21. I en intervju i brittisk press nu i veckan säger han dock att han absolut tror att han både kan vinna och slå nytt världsrekord. Så självförtroendet är det inget fel på i alla fall. 

Vem vi ska utse som favorit bland herrarna är inte helt lätt att bestämma. Kenenisa Bekel, Etiopien, ligger så klart bra till. Han innehar världsrekordet på 5000m, 10000m och har den näst snabbaste, godkända maratontiden i historien med sina 2.03.03, sex sekunder långsammare än världsrekordet, Dennis Kimettos 2.02.57 från Berlin 2014. Tolv gånger har Bekele även vunnit terräng-VM. 

Men trots Kenenisa Bekeles minst sagt imponerande meritlista är han inte given som vinnare. För på startlinjen har vi även Eliud Kipchoge, Kenya, som har ett personligt rekord på 2.03.05, vilket alltså endast är två sekunder sämre än Bekeles tid och därmed den tredje bästa tiden i historien. Fast man kanske ska säga: den tredje bästa godkända tiden. För Eliud Kipchoge har sprungit ett maraton snabbare än någon annan. Det gjorde han i maj förra året i skotillverkaren Nikes satsning att få en löpare att springa maraton under två timmar. Eliud Kipchoge sprang på 2.00.25. Men det räknas inte som världsrekord då de bland annat använde för många harar för att det skulle räknas. Dessutom har han vunnit en lång rad prestigefyllda maratonlopp, från OS i Rio till Berlin (2 ggr), London, Chicago, Hamburg, osv. Det var faktiskt länge sedan han förlorade. 

Även om Eliud Kipchoge vann i Berlin i höstas var han starkt pressad av etiopiern Guy Adola som i slutet av loppet lämnade Kipchoge bakom sig och ledde med ca 30 meter när det var två kilometer kvar. Även om han kroknade lite på slutet så Kipchoge kunde komma ikapp och slutligen vinna sprang Guy Adloa in på 2.03.46, vilket får sägas vara en hel okej tid med tanke på att det var hans debut på maratonsträckan. Att det är den snabbaste maratondebuten någonsin behöver jag inte säga va?

Vet inte riktigt hur det känns, men det är nog lite frustrerande för kenyanen Stanley Biwott att nämnas först på tredje plats bland favoriterna. Han har ändå vunnit i till exempel New York och Paris och som snabbast gjort 2.03.51. Springa sub 2.04 och ändå nämnas lite i förbifarten på slutet måste vara tufft för självkänslan. Även löpare som Abele Kirui och förra årets vinnare, Daniel Wanjiru, vill nog också vara med och leka där framme.

Men det är en sak att prata om favoriter. Något helt annat hur det slutar. I det tidigare nämnda Chicago maraton förra helgen blev det rejäla överraskningar som vinnare för både herrar och damer. Skulle inte förvåna mig om det blir samma här.