En stor, tung och muskulös kropp är en enorm fördel om du håller på med sporter som boxning och kula. I andra sporter är det bra att vara lång och i andra att väga riktigt lite. Ibland är målet att vara snabbast, som att simma eller springa 100 meter. Det märkliga är att en del sporter har ”handikappregler” för den som inte är född med en optimal kropp eller är snabbast på det snabbaste sättet att ta sig fram medan andra sporter inte alls tar sådan hänsyn. Säger inte att det är bra eller dåligt. Men vi kan väl prata om det?

Hela tanken är jättefin. Om du nu råkar födas med en kropp som är relativt liten och lätt och du till exempel väger 53 kilo men ändå gillar sporter som tyngdlyftning eller boxning så är det ju jättebra att du kan ägna dig åt din favoritsport och tävla mot andra personer på lika villkor. För i dessa sporter har en 53-kilosperson helt enkelt inte en chans mot någon som väger 95 kilo (Bruce Lee, 61 kilo, naturligtvis undantagen). Det är precis därför som sporter som just boxning, tyngdlyftning, brottning, judo, osv har mängder med olika viktklasser. Allt för att det ska bli så rättvist som möjligt.

Men på andra håll har man inte alls samma tänk. Som jag skrev i ingressen är det bra om man väger rätt många kilo om man nu ägnar sitt liv åt att stöta kula. Är man kortvuxen och späd i kroppen sedan födseln kommer du troligen att få ägna dig åt en annan sport än just kulstötning, i alla fall om du siktar på att tillhöra eliten. Det här funkar ju även åt andra hållet. Är du storvuxen från födseln kan du inte bli stjärnjockey. Punkt. Det finns inga speciella lopp för galoppryttare som väger över 90 kilo. Är du däremot en 162 cm lång man eller 153 cm lång kvinna kan du kanske bli en bra galoppryttare samtidigt som du kan glömma det där med att bli en höjdhoppare i världsklass. Och är du kvinna och 193 cm lång, som höjdhopparen Blanka Vlašić, kan du troligen glömma att bli gymnast.

Det här gäller så klart även mer subtila kroppsliga egenheter än längd och vikt. Är du simmare bör du ha gigantiska armar, lång överkropp och tax-ben. Som löpare bör du helst vara byggd typ tvärt om. Långa ben, smala underben och en pytteliten överkropp som väger så lite som möjligt. Passar dina fysiska förutsättningar för en sport kan du bli riktigt bra på just den sporten, annars får du nog byta gren om du nu vill bli bra nog att tampas med världseliten.

Man kan fråga sig varför det är så här. Varför säger man ”tyvärr du är inte byggd för den här sporten” till vissa och ”välkommen till mästerskapet i flugvikt” till andra? Varför är det viktigt med viktklasser i karate (där man inte ens träffar varandra) medan de som stöter kula inte delas in efter vikt? Man skulle kunna tänka sig att jobba för att alla sporter går åt samma håll. Till exempel att införa viktklasser i kula eller till och med i långdistanslöpning (tänk, maraton i klassen +95 kg) eller köra basketmatcher för personer under 169 cm (herrar) eller 159 cm (damer).
Eller är det så att vi bara ska konstatera att om du nu har en liten och lätt kropp kanske du helt enkelt inte kan bli bäst i världen i brottning eller tyngdlyftning. Det som är viktigt då är vem som lyfter mest eller lägger motståndaren på rygg, inte vad det råkar stå på vågen. Då gäller ”den som är bäst vinner” och så var det slutdiskuterat om det istället för ”bäst, kilo för kilo” och liknande som man ibland läser om. Till exempel påpekar gärna Stefan Holm att han hoppat 2.40 fler gånger än Patrik Sjöberg och att han även är den som hoppat högst över sin egen längd. Men så länge man inte delar ut OS-medaljer för ”högst över sin egen längd” är Patrik Sjöberg den bäste höjdhopparen av de två. Han har nämligen hoppat högst, vilket är det höjdhopp går ut på.

Men när vi ändå nu varit inne på det här med höjdhopp finns det faktiskt en sak där som jag retar mig lite på. Höjdhopp går nämligen inte ut på att se vem som kan hoppa högst. Höjdhopp går ut på att se vem som kan hoppa högst när man tar avstamp med en fot. Jämfotahopp är förbjudna. Vad är det för larv? Varför inte tävla om vem som faktiskt kan hoppa högst över en ribba? Det är ju inte så att man tävlar i vem som kan springa 100 meter snabbast när man har båda händerna på huvudet. Man tävlar i vem som springer snabbast. Vill du springa med händerna på huvudet får du väl göra det. Men den som springer snabbast från start till mål har vunnit helt oavsett val av teknik. Precis som att den som hoppat högst bör vinna om man så föredrar att hoppa på ett ben eller två ben eller försöker ta avstamp med rumpan.

Visste du förresten att sporten tresteg inte alls går ut på att se vem som kommer längst på tre steg? Man tar inte tre steg med till exempel vänster, höger, vänster fot innan man landar. De första två stegen görs på samma fot, det vill säga vänster, vänster, höger (eller tvärt om). Så är reglerna. Frågade en gång för många år sedan Yannick Tregaro, som ändå tränat Christian Olsson till OS-guld i just den sporten, varför det är på det här viset. ”Jag vet inte”, blev svaret. Han hade aldrig funderat på det. Märkligt. Jag kan inte göra annat än att fundera på såna här saker. Men det är olika.

Betyder det här att vi bör införa olika, nya varianter av existerande sporter, som att man tävlar i höjdhopp på ett ben i vissa tävlingar och på två ben i andra? Ungefär som att man tävlar i längdskidor i både klassiskt och skate. Tja, varför inte? I så fall kan vi väl även införa lite fler varianter inom löpningen också. Varför är till exempel inte löpning baklänges en OS-gren? Kom inte dragandes med att vi ska hålla oss till så som det alltid varit. Baklängeslöpning har faktiskt varit en sport det tävlats på även om det inte varit en OS-gren (så som arkitektur och retorik har varit). I början av förra seklet sprang till exempel amerikanen Bill ”Bojangles” Robinson (1878-1949) 100 yards (91,44 m) på 13.5 sekunder. Helt okej får man väl säga.

Fast det är klart, skulle vi på alla löpsträckor under ett mästerskap köra både framlänges och baklänges och bara på högerbenet och på vänsterbenet och baklänges på höger och vänster ben skulle det bli rätt utdraget. Därför gör vi inte så. Inte i löpning i alla fall. I andra sporter är det exakt så man gör. Som i simning. För istället som i löpning där det gäller att springa så snabbt man kan från start till mål gäller helt andra saker i poolen. Där kör man visserligen lopp där man ska simma så snabbt man kan. Då kallar man det fristil, vilket så klart betyder att man får simma med vilken stil man vill. Sedan kan man även vinna när man simmar på det mest tillkrånglade sätt man kan tänka sig. Allvarligt, vad är fjärilsim? Och mycket kan man säga om bröstsim, till exempel att det är bra att kunna bröstsimssparkar när man ska ta sig upp ur en vak, men som sätt att ta sig snabbt fram genom vattnet är det rätt uselt. Varför tävlar vi i det?

Tycker det där med en massa olika simsätt, som dessutom kan blandas på lite olika sätt och då kallas medley, är lite som resonemanget: ”Jag är inte så bra på att simma riktigt snabbt, men ingen är så snabb som jag om man simmar fjärilstag med högerarmen, bröstsimstag med vänstern och har lovikavantar och slalompjäxor på mig”. Men varför i alla världen skulle man krångla till det så? Är det inte bättre att bara se vem som kan simma snabbast från start till mål? Vill man simma fjäril eller ryggsim får man väl göra det, men snabbast från start till mål vinner helt oavsett val av simteknik. För ska simmarna hålla på och krångla till det så att de kan vinna 6132 medaljer vid ett enda mästerskap tänker jag kräva baklängeslöpning och höjdhopp med både en och två fötter till nästa OS. Och det är bara början på min kravlista.

Avslutningsvis vill jag förtydliga att jag inte på riktigt tycker man ska ta bort viktklasser där sådana finns eller avskaffa några simsätt om inte baklängeslöpning införs. Jag raljerar en aning. Men nog är det intressant att fundera över, även på allvar? Och vad föredrar du? Fler vikt- och längdklasser även i andra sporter än i dag och mer varianter av löpning? Eller vill du avskaffa viktklasser i alla sporter och mer renodling av typen, snabbaste simmaren vinner (simma hur du vill) och hoppa hur du vill bara du hoppar högst? Eller ska allt vara som det är? Varför är det i så fall bäst? Skriv gärna en kommentar!